Där stod den, ensam, otäckt och utsatt för vädrets hårda makter, under ekarna. Den stod där var gång jag var ute på promenad, jag vet inte ens när jag börja fundera på att den stod där och att aldrig någonting hände.
Ingen la en presenning över den eller flytta den, tog om hand om den. Desto fler gånger jag gick förbi desto mer funderade jag på vad man kunde göra. En presenning borde den åt minstone få på sig som skydd. Det gick lång tid, onödigt lång tid innan jag själv såg till att den fick ett täcke. Ett blått platsttäcke, kanske inte det bästa av täcken men ändock ett skydd. Jag satte också igång byråkratins hjul för att se om en ägare gick att finna.
Byråkratins hjul är tunga, långsamma men ibland ack så viktiga för att saker skall falla på plats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar